Bränsleinsprutaren (även känd som en bränsleinsprutare) är ett kärnprecisionsställdon i motorns bränsleförsörjningssystem, installerat nära insugningsgrenröret eller cylinderhuvudet via en tätningsring. Dess kärnfunktion är att spruta in bränsle i finfördelad form i motorns insugningsrör eller förbränningskammare vid exakta tidpunkter och i en kontrollerad mängd, med hjälp av en kombinerad elektromagnetisk och hydraulisk mekanism, baserad på kommandon från motorns styrenhet (ECU/ECM). Detta påverkar direkt motorns effekt, bränsleekonomi och utsläpp.
I huvudsak är bränsleinjektorn en elektromagnetisk omkopplaranordning. Dess kärnstruktur inkluderar typiskt en ventilkropp, nålventil (och nålventilenhet), magnetspole, ankare, returfjäder, kontrollkammare (inklusive kontrollkolv), bränslefilter och ledningsnätskontakt. Vissa konstruktioner använder ett pump-munstyckssystem, som kombinerar bränsleinsprutningspumpen och injektorn till en enhet för att förbättra systemets hydrauliska styvhet.
När ECU:n skickar en insprutningssignal aktiveras magnetspolen, vilket genererar ett magnetfält som attraherar ankaret, vilket gör att nålventilen stiger mot fjäderkraft och bränsletryck, vilket öppnar insprutningsöppningen. Bränsle strömmar från högtrycksbränsleledningen genom kanalen till injektorn och kommer samtidigt in i kontrollkammaren genom gasspjällsöppningen. Styrkammaren är ansluten till returbränslekretsen via en dräneringsport som styrs av en magnetventil. När dräneringsporten är stängd gör trycket i kontrollkammaren att nålventilen stängs; när dräneringsporten är öppen minskar trycket i kontrollkammaren och nålventilen öppnar för bränsleinsprutning under bränsletryck. Insprutningsmängden styrs exakt av magnetiseringslängden (insprutningspulsbredden) för magnetspolen.